florencek

Neee guura. Vet inte riktigt, men jag är värkligen eklak nu rakt ut sagt. Nu så jag skriver detta inlägg så kan jag tänka hur dum jag varit mot älsklingen de senaste två veckorna. Little bit heartles, i can say. Inne i min 37:de vecka nu. Inte mig själv känner jag nu.. allt för elak och kall hjärttat har jag varit, upp ner. Kände att det är lite ovant mig, så jag sökte på gravidas humör i vecka 37, och japp! Det ärgraviditeten som är orsaken till ondskan. Blir irriterad och gråter lätt, riktigt kännslig. Fräser lätt på folk som inte kan fatta vad jag menar direkt. Haha lite som en hundmor som inte vill att någon ska röra sina valpar, och hugger till som försvar. Vill bara att den sista månaden ska gå fort och bra. PMS humöret har gått allt för långt nu. Som tur så har man en förståelig man som vet att just nu är jag inte mig själv. Hans mor sa det för inte så länge sedan, att det är bara att igga då jag kommer i den mörka tunnel som jag kallar den. Men allt kommer att gå bra. Tu sais que je t'aime bébé.

Ikväll är vi bjudja på middag hos våran nära vänner D and A. Var ett tag sedan. Skönt också för imorgon så jobbar inte älsklingen, behöver ej stressa att åka hem tidigt. Ser fram emot det. Alltidlika roligt att träffa D och deras lilla son. Good day, ya all.